Riggspänning

Igår gjorde jag lite av varje.

Jag började dagen med att montera in de runda sidoventilerna. Lyckades dra en skruv för hårt så skruvskallen gick av. Visste inte att jag hade de krafterna i armarna!? Efter det var jag tvungen att ta en fikapause. Den avbrutna skruven får sitta i tillsvidare, inget jag kommer att ta tag i denna säsongen.

När fikan var klar tog jag tag i riggen. Den skulle spännas. Jag började med att olja in alla vantskruvarna. Ett litet missöde inträffade dock... När jag, efter att ha gjort rent och oljat in gängorna till förstagets vantskruv, skulle skruva ihop det igen hände det som inte fick hända... Plopp... Japp, vantskruven ligger numera bland krabbor och sjösjärnor på tre meters djup! Jag svor i mitt stilla sinne och räknade långsamt till tio. Det var bara att åka till affären och inhandla en ny skruv. Efter missödet gick allt enligt planerna och jag sträckte upp riggen. Eftersom masten står på rufftaket, som är av 45 år gammalt trä är jag lite osäker på om jag vågar spänna riggen för fullt. P-28:an har ju dessutom ingen maststötta som stöttar under däck. Får testsegla och klura på detta.

När jag kom hem för dagen hann jag även med att grunda det andra lagret grundfärg på luckgaraget.

Luckgaraget grundat för andra gången