Att korsa en farled

Igår var jag och Jimmy ute med Elftrinn igen. Denna gången bar det iväg mot Fotö och Hönö. Vi hade kryss dit med perfekt vind och lyckade faktiskt få upp båten i hela 6.3 knop, nytt rekord. Seglen var bättre trimmade den här gången (med provisorisk cunningham på storen) och vinden gynnsammare. Skall nog se om jag kan spänna toppvanten och undervanten något varv till samt fixa cunningham till förseglet också. Gps:en är helt klart en välsignelse och var till stor hjälp när inloppet till göteborg korsades. Där döljer sig många skär och grund om man korsar på fel ställe.

Att prata i telefon och segla samtidigt?

När vi närmade oss Hönö kastade vi ankar i en liten bukt utanför stora Varholmen. Där käkade vi upp lite sillrester från midsommarfirandet, tog en öl samt en god kopp kaffe. När vi precis var klara och började smälta maten i solskenet märkte vi att vi böjade driva. Ankaret hade släppt från botten och vi gjorde några misslyckade försök att få det att fästa igen. Tillslut gav vi upp och eftersom vi drev i riktning mot ett grund packade vi snabbt ihop bordet och maten från sittbrunnen och startade motorn. När vi kört iväg en bit från grundet hissade vi seglen igen och seglade hemåt.

Stena Germanica ville inte släppa förbi oss!

Vi hade läns och slör hela vägen hem men när vi kom fram till farleden mojnade vinden något och den till synes gigantiska Kielbåten var på väg ut. Till en början trodde vi att vi kanske skulle hinna korsa farleden före färjan men eftersom vi endast gjorde runt 4 knop och färjan körde minst i tio så fick vi slå och åka parallellt med farleden ett tag. Det var nog tur det för strax var fäjan ikapp oss. Därefter fick vi vänta på ytterligare två stora conteinerbåter innan vi kunde korsa farleden och fortsätta hemåt. Det gjorde dock inget eftersom vinden tilltog och vi fick några extra fina kryssar under tiden!

I väntan på våran tur att korsa farleden